Det fastnar

Jag försöker dela med mig av små kloksaker till prinsen lite då och då. Bland annat försöker jag få honom att njuta av stunden som är här och nu. Att inse att livet är sådant. Vi har bara dagen idag som garanti. Vi kan och ska längta och drömma såklart, men också se det vi har idag som är bra o uppskatta det.

Ikväll låg min "snart-åttaåring" i soffan brevid mig, åt popcorn och vi såg en nyinköpt barnfilm. Jag frågar sonen om han har det bra. "Jag njuter av stunden med dig här och nu" svarar han och tillägger "det kommer en dag när du inte finns mera och då kommer jag vara väldigt ledsen. Därför njuter jag av nuet."

Det fastnar. Precis allt fastnar.

Lite senare säger han, som en kommentar till en händelse i filmen: " Det där är ju amatörernas julafton" (när bovarna gör bort sig). Hahahaha.

Vid läggdags stoppar jag om honom. Han lyser som en liten sol, älskar att lägga sig när han är trött. Jag överöses av pussar och kramar.

Lycka, här och nu.

Because I'm worth it!

Glada nyheter från mitt håll :-)
Jodå!

Nädå, inga jobbnyheter alltså.
ANDRA nyheter.

Nästa vecka åker jag och prinsen till Grekland med min lillasysters familj och mina föräldrar. Fick reda på det igår och ja, vad kan jag säga, det är lite som en dröm som blir sann. Det var längesedan jag var vid Medelhavet. Prinsen har bara varit där när han var sju månader. Han har aldrig upplevt en solsemester på det viset. Det är så fantastiskt att jag nästan gråter av glädje. Jag behöver ett jobbsökarbrejk. Och det bästa av allt är att allt är OK med skolan, pappan och AF.

Tjohooooooooo.

Visst ser det nice ut :-)

Prinsen klurar

Klockan 6.30 kommer han intassande till mig.
Jag mumlar att vi har sovmorgon och att jag vill sova iallafall en timme till. Vill han vara vaken får han gå upp och leka i sitt rum, annars får han ligga still brevid mig och försöka vila en stund till. Han stannar kvar. Jag kan ju inte riktigt somna, jag växlar mellan lätt vaket tillstånd och lite djupare dåsning. Han ligger faktiskt rätt still där. Jag kikar och ser att han har ögonen öppna.

Efter en timme harklar han lite *fniss*.
Jag kollar klockan. Ingen idé att dra ut på det. Grabben vill ha en vaken mamma. Jag klappar på honom och konstaterar förvånat att han legat brevid mig i en timmes tid. För att han ville det liksom.

Lite senare, vid tandborstningen, undrar han om jag vet vem han älskar mest i världen. Jag säger lite på pin kiv: dig själv! NÄHÄ protesterar han. Det vet du att jag inte gör.

Sedan tänker han en kortis. Och tillägger:
-Men vet du vad mamma. När du vilade låg jag faktiskt och klappade mig själv lite på kinden.
- Gjorde du?!
-Ja och jag tänkte att det var du som gjorde det då.

Min sötnos.
Underbara tankar och funderingar varje dag.

LÖV!

Är du en vinnare?

Som arbetssökande försöker jag piffa upp vardagen litegrann genom att tävla.

Eftersom min dator håller på att ge sig drömmer jag om en iPad. Och se, jag fann en tävling :-)

För att vara med och tävla ska jag självklart flagga för tävlingen också :-)
Tävla om en vit iPad 2 i Sveriges största gayblogg dennism.se Kul att hitta en ny spännande människa också att följa. Dennis verkar leva ett glammigt liv :-)

Vi ska se om jag kan hitta lite andra härliga tävlingar att flagga för här i inlägget. Var är du med och tävlar? Tipsa gärna!

Och så ber jag en liten bön uppåt att den där lilla söta vida paddan är min. Åh, jag skulle bli så lycklig.

Okey, då var det dags

Först ut: utvecklingssamtal med sonen.
Därefter ultraljud av min hals.
Äntligen får jag den kollad.

Fin dag idag.
Njöt i morse av rådjursmamman och hennes kids i vår dunge.
Vilken vardagslyx det är att ha så fina djur så nära i
omgivningen. Vackert.

Sonen var på gott humör. Han har vuxit i sin kropp och knopp
på ett helt annat sätt nu under året. Klarar så mycket själv.
Både han och jag njuter av det. Fast ibland blir han lite
förvånad. Som i morse. VA? ska jag bre mackan själv?
Eh - ja! Som du gör i skolan på mellis. Jaha... En övergångs-
period för oss båda tror jag *ler*.

I övrigt intet nytt. Nej på de senaste jobben. Jag söker vidare.

I väntans tider

Jo, det är jag ju.
Igen. Denna eviga väntan.
Söka. Intervjuas. Hoppas. Vänta.
Nej.
Söka. Intervjuas. Hoppas. Vänta.
Nej.
Söka. Intervjuas. Hålla föedrag. Hoppas. Vänta.

JA

Väntar jag på. Ett JA.

Tills det kommer åker jag ner och handlar lite. Ska vända på korvörena tänkte jag.
Kram på er!

En riktig hårdkörning

tog jag mig igenom härom natten och dagen.
Skulle in och hålla en presentation för ett företag, som en del i intervjuprocessen. Det var hårt jobb att sätta ihop innehållet. Jag är ju av den sorten att jag Googlar för att hålla koll på det senaste. De senaste teorierna, de senaste filmklippen o s v. Företaget verkade nöjda med presentationen, så håll nu tummarna gänget. De verkar vara ett härligt gäng också :-)

Tittar ut från mitt vardagsrumsfönster och idag är det sol och ekens löv börjar skifta färger från grönt till gult. Jag älskar hösten, fullkomligt fantastiskt vackert med dagar som denna.

Livet är lite upp och ner just nu. Det bor så mycket oro i kroppen och oron ger sig i uttryck i sjukdomar. Och det skapar mer oro. Vill bli friare i sinnet, hälsosam, frisk och stark. Men det är svårt att ignorera en tydlig klump som liksom sitter fast i halsen, som om någon tryckte in ett finger mot din strupe långt ner på halsen. Väntar besked på röntgen, men det tar ju sådan tid.

Nu ska jag bege mig ner på stan för en lunch med en väninna, ser verkligen fram emot det :-)

Kram på er!

En klump i halsen

Jo, det har jag.
Bokstavligen.
Det är fruktansvärt obehagligt.
Känns som något är svullet/förstorat i strupen, nedanför struphuvudet. Ska till VCT i eftermiddag.

Det känns av dygnet runt, även när jag inte sväljer.

GUD vad jag är TRÖTT på att vara orolig för saker och ting och TRÖTT på att springa på vårdcentraler. Men jag är glad och tacksam över att ha en bra läkare där :-)

Tills dess tar jag en fridag. Är skittrött efter allt jobbsökande, alla intervjuer och även sänkt efter en veckas rejäl förkylning. Det blir soffan, TV och lite Wordfeud.

Amen.

Du måste finnas. Du måste.

Tårar trillar här idag.
Orkar inte berätta.
Men jag berörs så ofantligt av Helen.