Jag jobbar ju med människor i förändring.
Ja, när jag jobbar alltså.
Och jag upphör aldrig att fascineras över vilka historier det ryms i de flesta människors liv. Otroligt intressant.
Ikväll ville sonen leka med en killkompis i klassen. Han gick dit vid 15.30. Kl 19 gick jag dit och blev kvar i samspråk med fadern ända till 23. Killarna älskar att leka ihop, jag och pappan pratade om livet. Återigen fascination. Vilka berättelser. Vilka olika liv vi alla lever och har levt.
Och jag känner stor kärlek och glädje återigen. Mänsklig kärlek till en man som så uppenbart älskar sina barn. Kärlek till en man som tar hand om min son så fint och busar med ungarna. Kärlek till den här platsen vi bor på. Jag trivs så himla bra här, det är helt otroligt! Jag är SÅ tacksam över min intuition som förde oss hit. Rätt plats, rätt tid. Rätt människor. Utveckling. Samvaro. Healing.
Ryggskottet jag drog på mig dagen före midsommarafton botas med Diklofenak o jag är tacksam över det också (över att jag kan stå och gå och fungera).
Riktar snart mina ljusblå uppåt innan jag somnar i min säng. Och jag knäpper händerna och somnar skönt sommarlycklig.
Visst är det spännande hur mycket som döljer sig i en människa som man vid första ögonkastet kanske inte ägnar en tanke, det gäller bara att ta sig tid att lyssna - och se ...
SvaraRadera